Det mest iögonfallande med byggnaden är fasadens tredimensionalitet, skapad genom geometriska skåror som skär genom betongen, som om varje skåra utlöste en reaktion i kroppen – en sorts bubbla. Denna geometriska effekt skapar en illusion av vågform och rörelse och anpassar sig till fasaden mot parken, där öppningarna är mycket större och utbuktningseffekten är mindre. Projektet utnyttjar parkens utsikt bättre, samtidigt som byggnadens konceptuella helhet bevaras. Geometrin i öppningarna förstärks av den gyllene aluminiumglansen i de minimalistiska fönsterkarmarna.
